Jag tror att de som blir de allra bästa dansarna är de som aldrig tycker det är tråkigt. De som aldrig väljer att sitta för att de har lite ont i huvudet. De som längtar till varje lektion. De som inte kan låta bli att ställa frågor, för att de är så ivriga att förstå mer. Det är de som aldrig gör en enda övning på rutin, utan utforskar och upplever varje plié, varje tendu, varenda rörelse.
En kollega berättade en gång om en elev hon hade haft. Varje håltimme och varje eftermiddag cyklade eleven till dansskolan och övade för sej själv. I evigheter kunde hon stå framför spegeln i danssalen och långsamt, långsamt göra tendu en avant. Först tittade hon på sej själv framifrån, sedan från sidan. Först gjorde hon med ena foten, sedan med den andra. Efter ett oändligt antal repetitioner sökte hon upp min kollega och sa: ”När jag stänger från tendu med vänster fot känns det som om lilltån kommer i golvet senare än med höger fot. Vad tror du det kan bero på?” Så intresserad tror jag att man måste vara för att bli riktigt bra. Så nyfiken på rörelsen, kroppen, tekniken.
Min övertygelse är att inställning är någonting man väljer. Det är inte så att vissa föds nyfikna och andra inte. Man kan välja att gå in i vad man än går in i med nyfikenhet och ett utforskande förhållningssätt. Tyvärr förväxlas det ofta i dansvärlden med att ”jobba hårt”. Det måste man visserligen också vara beredd att göra för att klara sej i dansvärlden, men för att bli en riktigt bra dansare tror jag ändå att nyfikenhet och lust är viktigare. Är man nyfiken och fascinerad av det man gör känns det hårda jobbet inte lika tufft. Har man ingen lust att känna efter, undersöka och uppleva sina tenduer är det meningslöst att utföra hundratals repetitioner. Man kommer ändå inte utvecklas särskilt mycket. Känns varje tendu däremot som en ny upplevelse går det förmodligen ganska lätt att utföra hundra stycken – och man kommer bli starkare, tydligare och mer artikulerad för varje gång.
Och är det så att man inte lyckas bli så intresserad, utan mest tycker det är kul att dansa lite, då är det med största sannolikhet ingen bra idé att satsa på att bli professionell dansare. Man behöver inte sluta dansa för det. Dansa kan man göra hur mycket som helst och man kan bli ganska bra på det utan att göra det till sitt jobb. Det kan berika ens liv och bidra till att göra en lycklig ändå. Dansen kan vara en del av livet utan att vara hela livet.
