Vikten av att ha rätt kläder

Idag kom Dance & Gym Shop på besök hos oss på jobbet för att sälja kläder och skor. Inte särskilt många elever dök upp för att handla. Under ett helt år har jag jobbat på att få dem att förstå att de ska ha "riktiga" danskläder, men det tar tid. Jag tror att eleverna upplever det ungefär som tjatet om att inte ha keps* i skolan och även jag själv ifrågasätter ibland min idoga strävan mot den perfekt klädda gruppen. Finns det verkligen inte viktigare saker att lägga tid och kraft på?

Jo, det finns det såklart, men det betyder inte att kläderna är oviktiga. Jonas från Dance & Gym Shop påpekade idag att han har lagt märke till att eleverna generellt presterar bättre på de skolor** som håller någorlunda på klädkoden. Intressant. Vad kan det bero på?

Jag tror så här: Ändamålsenliga kläder ger bra resultat. Det är lättare att gå i skogen i kängor än i klackskor. Det är lättare att simma i baddräkt än i pyjamas.*** Och det är lättare att bete sej artigt och belevat i långklänning/smoking än i en trasig t-shirt och ett par skitiga jeans. På samma sätt är det lättare att anpassa sitt rörelsemönster till en genre, om man har den kostym som hör till genren. Det är lättare att strama upp sej och sträcka lite till och lite till och lite till i dräkt och trikåer (eller åtminstone något tight). Ser man i spegeln att man ser ut som en ballerina är det lättare att dansa som en. Även det motsatta gäller. Det är lättare att känna tyngd och hitta gunget i säckiga mysbyxor och gympaskor än i leggings och strumpor. Ser man i spegeln att man ser ut som en hiphopare är det lättare att dansa som en.

I helgen ska jag förresten på bröllop. Klädkoden är "kavaj".

*Hos oss får de naturligtvis ha keps på lektionerna, om det ingår i genren. Min kollega, som undervisar i locking, tycker till och med det är bättre med keps än utan.

**Jag menar i det här fallet inte grundskolor, utan frivillig verksamhet.

***Jag vet, för vi fick simma i pyjamas en gång i skolan.

Bilder härifrån och härifrån.