Från telegraph.co.uk |
Även om barnet är över 4 år måste det vara barnet som vill dansa och inte föräldrarna. Om det är föräldrarna som vill är det bättre att de går en kurs själva. Alltför många gånger har jag sett små barn, som kommer direkt från förskolan till dansen. Efter en hel dag på förskolan är de trötta och har delat de vuxnas uppmärksamhet med andra barn hela dagen. De har förhållit sej socialt till andra barn och fyllt sitt huvud med nya intryck. När de kommer till dansen har de kanske inte ens ätit mellanmål. Egentligen längtar de mest av allt efter att gå hem, dricka choklad och få ha en älskad vuxen (oftast förälder eller mor-/farförälder) alldeles för sej själv. Under danslektionen blir de ledsna, tappar fokus och ber om att få gå ut och kissa för att de inte orkar vara kvar i salen. Då vill jag säga till den vuxna, som har följt med barnet till dansen: "Gå hem och umgås med varandra istället. Ät mellanmål och lek eller läs en bok. Ta vara på tiden." Dansundervisningen blir i de fallen inte meningsfull, även om barnet älskar att dansa.
Sen finns det förstås 4-åringar för vilka danslektionen är veckans höjdpunkt. De älskar allt som har med dansen och dansskolan att göra. Danspedagogen är förmodligen den vackraste människan i världen, enligt dem, och de njuter av varenda sekund av lektionen. Då ska man naturligtvis inte hindra dem från att delta på grundval av att de är för små. Det viktiga är att som vuxen vara lyhörd för barnets önskningar.
Det jag har skrivit ovan gäller alltså generellt för dansundervisning. Oftast kallas dansen för de minsta barnen barndans, danslek eller pyttedans och det är precis som det ska vara. Det man behöver lära sej i början är samma oavsett vilken genre man senare vill rikta sej mot. Barndans fokuserar på kroppskännedom, rumsuppfattning och musikalitet, vilket alla dansare behöver. Vissa skolor väljer ändå att erbjuda genreundervisning för små barn. Skillnaden ligger ofta i vilken musik man använder och eventuellt vilken typ av rörelser och rörelsekvaliteter man lägger mest fokus på. I England finns någonting som kallas pre-ballet, men det är i praktiken barndans till klassisk musik. På mitt jobb erbjuder vi vad vi kallar grundläggande balett, hiphop och jazz för 6-8-åringar. Att vi kallar det grundläggande indikerar att det inte handlar om strikt teknikträning, utan om grundläggande dansträning med en viss riktning i musik och rörelsematerial. I våra studieplaner står uttryckligen att undervisningen sker under lekfulla former.
Generellt ser jag ingen vits med att börja med mer formell teknikträning innan 8 års ålder. Som jag har skrivit om förut finns det en tradition i dansvärlden (särskilt när det gäller klassisk dans) att man ska vara så ung som möjligt, både när man börjar dansa och när man inleder sin karriär. Jag tror dock att vi skulle kunna förebygga många förslitningar genom att vänta på att kroppen får växa färdigt i lugn och ro istället för att formas medan den ännu är mjuk. Då kanske klassiska dansare också skulle slippa gå i pension vid 44 års ålder.
Sammanfattning: Generellt tycker jag att 4 år är en ok ålder att börja dansa och ungefär 8 år kan vara en lagom ålder för att börja med mer formell teknikträning. Kom dock ihåg att det alltid måste vara barnet som vill dansa. Om barnet inte vill dansa är det bättre att vänta tills det vill. Kanske kommer det aldrig vilja. Då är det bättre att hitta på något annat.*
---------------------------
*Detta gäller dans i frivillig verksamhet. I skolan borde dans naturligtvis vara obligatoriskt.
0 comments:
Post a Comment