Vad händer med processen i en standardiserad skola?

Centern och Kristdemokraterna vill att elever ska kunna överklaga sina betyg. (GP, Sydsvenskan, svt) De menar att det handlar om rättssäkerhet, men jag skulle snarare säga att det tyder på bristande förtoende för lärares kompetens och professionalism - igen. Centern vill utmana folkpartiet i skoldebatten (varför det? de sitter ju i samma block och en röst på det ena är också en röst på det andra) och flytta fokus från mobiler och kepsar till elevernas rättssäkerhet.

Björn förutspår en alltmer standardiserad undervisning med objektiva bedömningar och jag tror att han har rätt. Tyvärr, måste jag säga, för vad händer med de estetiska ämnena om de ska bedömas genom nationella prov och externa betygssättare? Tre saker, tror jag. Det ena är att fokus flyttas än mer från process till produkt. Det är redan ett problem både i grundskolan och gymnasiet att ämnen som dans och musik ses som underhållningsämnen, där eleverna kan öva in sånger och koreografier att framföra på skolavslutningar, luciafiranden och föräldramöten. Det andra är att ämnena teoretiseras (det som alla partier vill undvika när det gäller idrott&hälsa). Hur många balettermer eller Labananalytiska begrepp man kan är lätt att mäta på ett prov. Det tredje är att vi måste koncentrera oss på teknikträning snarare än uttryck och tolkning.

Allt det innebär att kursplanerna måste skrivas om helt och hållet. Några formuleringar kan förstås finnas kvar. Redan nu ingår det i Dans och gestaltning A, B och C att kunna viss terminologi och att dansa med viss teknisk färdighet, men fokus ligger på "det egna rörelsespråket", på framförande, koncentration och inlevelse. Inget av detta kan bedömas objektivt. Istället skulle kanske betygskriterierna handla om konkreta tekniska färdigheter som att sträcka igenom benen och fötterna vid tendu och battement eller att hålla korrekt placering i plié.

Och resultatet? Att vi skulle producera rörliga dockor, små Pinocchior helt utan konstnärliga kvaliteter. Vari ligger poängen med det? Alla vet ju att Pinocchio hellre skulle vilja vara en riktig, levande, dansande pojke.

Läs också kursplanerna för Dansimprovisation och komposition, där det möjligen är ännu svårare att hitta kriterier för objektiv bedömning, samt för Dansträning som är den danskurs som har störst möjlighet att passa in i den nya mallen.